Expedition: Johanna Eneling

Johanna är en 30-årig läkare som under våren 2012 kommer att delta i en expedition på sydsidan av Mount Everest. Hon lämnade Sverige den 21 mars och räknar med att vara tillbaka i början av juni. Självklart kommer hon att bestiga toppen med hjälp av Swedemounts kläder och utrustning. Planeringen har pågått länge. Delmål och dagsetapper är preliminärbokade sedan långt tillbaka. In i det sista har ett stort och ansvarsfyllt arbete pågått med att förbereda kroppen för den ultimata utmaningen.

Expeditionen i korta drag;

21/3 Johanna lämnar Sverige
25/3 Flyger till Lukla för att påbörja den långa vandringen och acklimaticeringsprocessen
10/4 Ankomst EBC, Everest Base Camp
17/4 Ankomst Camp 1
20/4 Ankomst Camp 2
26/4 Ankomst Camp 3
30/4 Tillbaka EBC, Everest Base Camp
13/5 Ankomst Camp 1
14/5 Ankomst Camp 2
15/5 Ankomst Camp 3
16/5 Ankomst South Col
17/5 Toppförsök, Summit Mount Everest

Alla datum är preliminära, eftersom det är hälsan, vädrets makter och övrig påverkan som styr.

Det stora äventyret

Innan Johanna åkte lämnade hon en resumé om det kommande äventyret. Hon berättar om förberedelser, hur planeringen ser ut och hur genomförandet ska fungera. Läs hennes fängslande beskrivning här;

"Jag lägger mycket fokus på träning, sömn och mat. Jag försöker hålla uppe träningsintensiteten ett par veckor till, men de sista dagarna innan jag flyger kommer jag bara att vila, kanske gå lite promenader, jogga en sväng eller köra ett spinningpass, men ingenting i närheten av vad jag gör nu. Nu är det löpträning, intervallträning, crosstrainer, backträning, ryggsäckssläpande och styrkepass som gäller. Jag vill ju se till att jag har gjort precis allt för att komma i så bra form som möjligt innan jag far.

Det är ovant för mig att träna så mycket med ett samtidigt mål att gå upp i vikt och jag äter mängder av mat, med fokus på proteiner och kolhydrater, för att hålla vikten uppe. Det är faktiskt jobbigt ibland, att behöva äta så mycket, men det har sina fördelar. En semla till? Ja, tack, varför inte? Jag har lagt på mig 8 kg under de senaste 9 månaderna, av både muskler och fett, och jag tror det har varit en bra plan att försöka öka lite gradvis i vikt, så att muskler och leder hänger med, istället för att bara lägga på sig fett sista månaden.

De första dagarna efter min ankomst till Nepal kommer vi att tillbringa i Kathmandu, där vi kommer gå igenom all utrustning, skaffa småsaker som vi fortfarande behöver och naturligtvis se oss omkring i staden. I största möjliga mån kommer vi nog hålla oss till maten på hotellet, The Yak and Yeti, där bergsbestigare under flera decennier har bott före och efter expeditioner i Himalaya. Vi måste till varje pris undvika magsjuka, så vi inte kommer upp till bergen helt utpumpade.

Den 25 mars kommer vi flyga till Lukla och påbörja vår långsamma vandring mot Island Peak, en topp på 6 189 m, som vi ska bestiga som en del i acklimatiseringsprocessen. Dit kommer vi efter ungefär två veckor och ytterligare en vecka senare kommer vi nå Everest Base Camp (EBC). Den första delen av vandringen går på lägre höjd, där det är varmt och fuktigt och regnar mycket,  och där tror jag att mitt On Course-set kommer komma väl till pass! Senare är det skalkläder, för min del naturligtvis M Everest Shell Jacket och Pant som gäller. På nätterna kommer vi till större delen att bo i stugor eller "Lodges" i de små byarna vi passerar, så då blir det att sitta och mysa i min Nepal-tröja!

När vi väl nått EBC kommer vi ha några dagars vila och tid att bekanta oss med omgivningen, ordna vårt basläger och förbereda oss för att gå högre upp på berget. Här kan det bli ner mot -10 grader på kvällar och nätter, så min stora dunjacka, Polar Down Jacket, lär åka på så fort solen gått ner. På dagtid är det glaciärsolglasögon, solskydd och lättare lager, så som Merino M Everest-ullunderstället med lager av Micro Fleece Multi-tröjor och -västar som gäller.

När vi äntligen får börja ta oss upp genom Isfallet, efter att en Puja-ceremoni hållits, börjar allvaret. Isfallet rör sig ständigt, som det förfrysta glaciärvattenfall det är, och glaciärsprickorna och isblocken är många och bitvis mycket farliga. På broar av metallstegar och med hjälp av stegjärn, isyxor och repklämmor kommer vi ta oss upp till Camp 1. Här kommer temperaturen av variera mycket, och det kräver naturligtvis kläder enligt lager-på-lager-principen för att maximera prestationsförmågan.

Vi kommer gå upp och ner till Camp 1 ett par gånger innan det är dags att ta sig upp till Camp 2, som ligger en bra bit in i Västdalen, mer känd som The Western Cwm. Här kommer vi att sova ett par nätter innan vi vänder åter till EBC. Medan vi är här kommer vi att ta dagsturer uppåt i dalen, mot vad som kallas för The Lhotse Face, då Lhotse är det berg som ligger bredvid Everest och vars branta sida vi måste klättra uppför för att ta oss upp till toppen.

Camp 3 ligger ungefär mitt på The Lhotse Face, där man hugger ut plattformar ur isbranten för att få plats med tälten, och där ska man aldrig stiga ut ur tältet utan sina stegjärn eftersom risken att halka är så stor och om man faller där stannar man med största sannolikhet inte förrän man når The Western Cwm, flera hundra meter längre ner. Också här är det lager-på-lager-principen som gäller, med skalkläder och flera lager under, eftersom det blir riktigt varmt när solen ligger på men så fort mörkret faller så blir det bokstavligen talat iskallt.

Det sista vi gör som förberedelse inför toppförsöket är att vi går längre ner i dalen, till en by som ligger ungefär 1 000 m lägre än EBC, för att försöka vila kroppen, få i oss lite syre och lite mer mat än vad man annars orkar äta på högre höjd. Sedan går vi tillbaka upp till EBC och väntar på väderfönstret - när monsunen är i antågande och dess vindar kan motverka jetströmmen som annars ständigt blåser över Everest topp - den korta tidsperiod som vi har på oss att ta oss upp till toppen, stå där uppe några få minuter, och sedan ta oss ner igen, förhoppningsvis med alla fingrar och tår i behåll. Vädret är avgörande. Andra har missbedömt det förr, och det har fått katastrofala konsekvenser.

För toppförsöket är det storskor, tre lager vantar och en s.k. Summit Suit (en otroligt varm dunoverall av hög kvalitet) som gäller. Jag kommer använda syrgas, troligtvis från Camp 3 och uppåt. Förhoppningsvis räcker mina förberedelser, min hälsa och vädret till för att jag ska få stå på toppen av världens högsta berg några minuter och njuta av utsikten, krama om mina expeditionskamrater och ta några bilder för att föreviga ögonblicket.

När vi väl kommit ner från toppen till EBC är det dags att packa ihop all utrustning, vandra ner till Lukla och sedan flyga till Kathmandu. Den processen tar ungefär en vecka. Efter ett par dagar i Kathmandu bär det åter av hem till Sverige, familjen, vännerna och verkligheten. Jag hoppas att jag kommer ha uppnått mitt mål, att stå på världens tak. Om inte, kommer jag åtminstone har upplevt ett äventyr, ett riktigt storslaget äventyr, och det är väl det livet handlar om?"